Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 28 februari 2009

DAGENS CITAT

” Tro aldrig att du är så fattig att du ingenting kan ge.
Tro aldrig att du är så sorgsen att du aldrig kan le.
Tro aldrig att du är så ensam att du inte har en vän.
När natten är över kommer solen att lysa igen. ” Okänd

DAGENS FOTO
Detta är ett foto av Albin som jag lekte med. Resultatet blev ett kalejdoskop.

JOBB JOBB JOBB
Varje dag denna veckan har Janne gått upp 04.20 för att ta tidiga tåget till arbetet som går strax efter 05.00. Han har mycket på skrivbordet just nu o det har krävt en hel del extra timmar.

Idag, lördag, tog Janne tåget vid 07.02 för att arbeta ett par timmar extra o bör vara hemma vid 14.30 ca.

SOLSTRÅLEN
Efter att jag hämtat Gabriel o Albin i Nyvång igår så körde vi tre till Familia i Hyllinge.
De fick varsin slush o sedan gick vi in på Djurkompaniet för att köpa hem en ny liten hamsterpingla.
Gabriel ville ha en guldhamster o på ett ögonblick hittade han en som var väldigt lik Smilla som nu lämnat oss.

Hamstern fick namnet Solstrålen o hon är underbar. Man kan klappa henne, mata henne ur handen o även ta upp henne utan problem.
Solstrålen klättrar rundor i buren, springer i hjulet o klättrar i röret o hon åt direkt när hon kom hem.

De första två dagarna skall man låta dem anpassa sig o man bör inte ta ut den ur buren. Man kan dock sköta den inne i buren så att den vänjer sig vid händer. Men Solstrålen lär inte bli några problem. Hon är jättesöt o orädd :=)

Andréas hamster Nutte lever än o ser frisk ut. Han kom till oss samtidigt som Smilla o Bus i december 2007.

TÅG
Igår tog vi hundarna med i bilen för att möta Janne vid tåget. Vi stannande nere på en parkering strax sidan om järnvägen så att vi kunde gå en bit med hundarna o rasta dem innan Jannes tåg ( 17.11 ) kom.

Därefter körde vi till OJ för att handla.

HSM3
Filmen kom med posten i torsdags o redan har nog High School Musical 3spelats 10 gånger här hemma. *ler*

ORD OM MINA VÄRKRELATERADE KÄNSLOR UNDER GÅRDAGEN
Igår var ingen höjdardag.
Varje dag så går dagarna o man kämpar vidare med värk, hushåll, eksem o ångest. Mentalt är man ganska lugn o accepterande av läget o man känner sig någorlunda harmonisk trots allt.

Men ibland bara faller man handlöst. Man möter en dag där man bara ramlar till botten utan säkerhetslina.
Igår mötte jag en sådan dag där jag först vaknade sent o fick stressa samt att jag vaknade med en fruktansvärd smärtsam stelhet i kroppen.
Mina händer gjorde så ont att jag höll andan när jag vidrörde dem.

Man kan inte alltid vara stark o en kämpe. Man kan inte alltid vara accepterande mot sjukdomen o
” förstå “…

Ännu mer frustrerande o mentalt nerslagen känner man sig när man känner SKULD över att må så här… Skuld över att känna såhär när det finns andra som ligger för döden o jag gnäller om en värksjukdom som inte är livshotande.

Jag vet efter många års smärthantering att man ALDRIG skall känna skuld eller jämföra sina svårigheter med andra eftersom vi alla lider av just de svårigheter som VI drabbas av.
Jag vet oxå att man får lov att må dåligt o tappa fotfästet en stund, att man får lov att gnälla o gråta, att släppa ut gifterna som förorenar själen.
Jag vet att detta är en del av att leva med sjukdomen - o för det skall man inte känna skuld - men ändock följer en känslan av skuld o klagan.

Jag kan helt enkelt inte alltid vara stark, positiv, accepterande o förstående.
Ibland behöver jag få vara den lilla flickan som gråter o gnäller, som känner vemod o bitterhet. Jag måste bara lära mig att släppa skulden som gör bördan än tyngre.

Men det finns alltid små ljuspunkter på den mörka himlen o har man tur så släpps de in genom den igensatta ventilen…

” Gabriel satt o tittade på mig i bilen. Jag frågade honom varför han tittade så på mig. Han svarade: - Mamma, du är så fin. “

Category: Blogginlägg
Etiketter: