Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 29 april 2009

Det är svårt att vara JAG o vilja så mycket.
- Viljan räcker långt men inte alltid hela vägen -

Det pratade vi om på KBT:n idag.

Viljan av att komma ut i arbetslivet, att känna mig tillräcklig o en samhällets medhjälpare.
Viljan att våga umgås med människor privat o viljan att våga vara jag …

ATT LEVA….
… med en konstant ångest o oro, varje sekund, varje minut är en kamp som tar mycket energi.
Alla möten tar mycket energi, all social tid ger mig ” träningsvärk ” o en mental utmattning efteråt.

ATT LEVA….
…. med kronisk värk är att INTE VETA hur jag mår från timme till timme.
Det är att INTE veta vad kroppen klarar eller inte från en dag till en annan.

När värken är svår blir min ångest o sociala fobi mycket starkare.
Jag skäms över mig själv, känner mig misslyckad o utanför, missbedömd o misstrodd.

MEN PÅ UTSIDAN….
… är det INGEN som ser att jag tampas med fysisk smärta o invärtes röra.
… är det INGEN som ser min oro, min osäkerhet o ängslan.
… är det INGEN som KÄNNER o SER hur ont jag verkligen har.

Detta är skrämmande, det är otäckt o olustigt.

Ovanpå min egen kamp måste jag som sjuk strida i en annan kamp för att bli tagen på allvar, att bli trodd, förstådd, respekterad o humant bemött.

Jag är inte lat.
Jag är inte inbillningssjuk.
Jag är inte feg eller svag.
Jag saknar inte vilja eller mål.
Jag spelar inte ett spel.

Jag kämpar dagligen mot samma mål som alla andra - men det gör ont fysiskt o i min invärtes röra krävs uthållighet, mod o tid för att få undan ett dammkorn i taget - ett korn i taget o inte mer.

Ett steg i taget med hjälp, stöd, uppmuntran o förståelse.

Som sjuk slåss man dagligen med sig själv o att slåss mot samhället o andra som inte har kunskap eller förståelse är att strö salt i våra sår
- gång på gång på gång.

DAGENS CITAT

” Det viktigaste är inte att vinna utan att kämpa väl. “ Okänd

Category: Blogginlägg
Etiketter: