Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 24 juni 2009

Ack, vilken tisdag *suck*
Den började INTE bra. Jag vaknade vid 03.30 med en obeskrivlig känsla. Panikångesten knackade hårt på morgonporten o känslan som sveptes över mig var obeskrivligt fruktansvärd.
Efter lite hjälp på traven av Theralen ( som jag har vid behov ) lyckades jag tillslut somna om en stund,
men obehaget fanns med hela dagen o tog massor av energi av mig.

På eftermiddagen hade jag så svår värk i benen att jag inte orkade stå utan min reuma-käpp o jag grät från o till.
Men under tisdagkvällen lättade värken o jag kunde ” andas ” igen.

MAMMALÄNGTAN
Som jag skrev i måndags så skulle de tre yngsta sova hos mamma o Robin över natten, men det blev en förändring sent på måndagkvällen.
Klockan var efter 22.00 när Albin ringde hem o var ledsen. Han ville att jag skulle komma o hämta honom.

Jag o Janne tog på oss o körde för att hämta Albin som hade mammalängtan. Men i dörren möttes vi av både Albin o Gabriel.
Vad förvånade vi blev när Gabriel INTE HELLER ville stanna hos mormor utan ville hem med Albin.(????)
Han sade att han inte ville stanna utan Albin. Förvånade minst sagt!!

Andréas däremot valde att stanna hos mamma o Robin o vi andra körde hem till Jonathan som hade en övernattande kompis ( Marcus ) hos sig.

Så det blev trots allt madrasser på golvet o soffsömn då vi hade ett sovrum mindre.

SKOLPSYKOLOGEN
Andréas hade uppmärksamhetstestet på tisdagmorgonen som ett kompletterande test efter Visk-testet.

Vi kommer att träffas åter i höst vid skolstart för att diskutera resultaten o det är möjligt att hon ringer innan när resultatet är klart.

Det är lite beroende på testresultaten som det skall beslutas om han skall remitteras vidare till Neuropsyk/BUP eller inte.

Men vi gör detta för Andréas skull o hoppas kunna ge honom den hjälp han behöver inför årskurs 5.

MATTAN LAGD
Igår fick vi då mattan i de äldsta pojkarnas sovrum lagd o utan problem så bar pojkarna möbler, kassar o lådor samt möblerade, bäddade, sorterade o satte saker på plats helt utan min hjälp.
Det kändes så bra att pojkarnas tog detta beslutet själv o snabbt fick allting på plats igen.

Mattläggaren såg att barnen spelade CS under måndagen o när han kom igår så gav han barnen ett account som han själv inte längre använde. Barnen addade oxå honom som kontakt så att de kan prata med honom när de spelar.
Barnen blev jätteglada :=)

Det enda Janne behövde göra när han kom hem var att flytta in modemet o routern igen.

Men nu har vi HELA lägenheten o altanen till vårt förfogande igen *pustar ut* - till nästa gång…

Under tisdagkvällen….
….. badade barnen i poolen hos Camilla o Patrik. ( Som de gjort nästan hela dagen )

Janne försökte lokalisera o sedan laga problemet med startknappen på moppen men utan resultat.
Startmotorn är sönder o måste bytas ut. Det är ju dock inget akut eftersom jag har kickstart så den kostnaden kan vänta ett tag.

Albin somnade före kvällsmaten o hann inte äta den eller sitta med oss andra o titta på premiären av ALLSÅNG PÅ SKANSEN.
Han var riktigt trött efter en lång dag ute i solen o i den lilla poolen.

KBT
Idag var det då dags för terapi igen ( 2 veckor till innan hon har semester ).
Barnen väntade på lekplatsen utanför Södra sjukhuset o njöt av vädret.
Efter KBT:n körde vi till Klitter så att barnen kunde få bada. Efter varsitt snabbdopp så gick vi ner till hamnen o tittade innan vi åkte hem igen.

Det har varit riktigt varmt idag, en riktig sommardag….

ANDRÈAS
Idag följde Andy med grannen Patrik till Helsingborg för att fiska. Han fick en havsöring ( hans första fisk ) men den var för liten för att ta upp.

HUR HAR KBT:N HJÄLPT MIG HITTILLS???
Jag påbörjade KBT för ett år sedan o idag pratade vi lite om hur KBT:n gett resultat.

Som ni vet så har jag fått mycket mer insikt om mig själv o vad jag vill.
Jag har insett hur jag dämpat mitt eget” JAG ” för att följa alla andras viljor o önskemål.
Jag har undertryckt mina känslor, mina beslut o viljor för att göra andra till lags.
Så har det varit i många år, sålänge jag kan minnas.

När jag har varit som andra vill har jag inte ifrågasatts o jag har inte sårat andra - men bara skadat mig själv.

Människor i min närhet kan säkert se att KBT:n förändrat mig o kanske tycker de att förändringen är negativ eftersom jag visar en sida av mig själv som jag inte visat tidigare.

Förut var jag alltid så bekymrad över vad framförallt släktingarna ( inte bara ) skulle säga o jag vågade aldrig riktigt vara mig själv.
Jag TRODDE att jag var beroende av dem o deras åsikter för att kunna må bra o klara vardagen. Men jag hade så fel…

Ibland kan personer säga att jag aldrig skulle klara av att flytta långt ifrån dem. De hänvisar till att jag försökt det tidigare men alltid hamnat i en nedåtgående spiral som gett mig kraftigare depressioner o ångest.
Men de förstår inte att mitt liv är helt annorlunda idag. Jag lever inte längre med min fd man som kränkte mig, sårade mig o gjorde mig beroende av allt o alla. Jag lever inte längre i rädsla, skam o otrygghet.

Jag är lycklig o trygg med Janne o de enda personerna jag behöver är mig själv, barnen o min man. Jag måste fortsätta på den vägen o våga stå för den jag är o för de beslut jag o min man fattar o tillåta mig själv att göra det som är det rätta för oss, oavsett vad andra tycker.

Tack vare KBT:n har jag nått en punkt där jag insett att jag inte vågat vara mig själv utan alltid satt mig själv i sista hand.

Jag har insett att JAG är viktig o att jag måste leva mitt liv efter MIN FAMILJS VILJA O VAL.
Det är oxå därför jag fått en annan insikt om relationerna i mitt liv o gjort förändringar som känns rätt för mig.
Det trista i det hela är att jag tagit några steg tillbaka o stängt dörrar men för mig är dessa steg oerhört viktiga o ett steg i rätt riktning även om det är trist.

Jag älskar mina släktingar o vill inte leva utan dem men har förändrat relationerna på ett sätt som jag mår bäst av, även om andra kanske inte tycker det.

Detta är ett av de positiva förändringarna som jag genomgått - enligt både terapeuten, mig o Janne.
En annan positiv förändring är att jag sätter stopp, att jag vågar säga nej o att jag vågar säga ifrån o insikten i att jag har rätt att göra det.
Jag vågar stå för mina åsikter, mina beslut o mina val även om jag stöter på personer som ifrågasätter dem.

Jag har exempelvis mött motstånd o kränkande kommentarer när det gäller mina åsikter o val när det gäller alkohol.
Framförallt när det gäller att dricka alkohol i barnens närhet o att INTE acceptera FULLA människor i mitt hem.

Jag har starka åsikter där o när Janne kom in i bilden gjorde jag det klart för honom att man får lov att dricka alkohol i måttliga mängder i hemmet, även ha alkohol hemma men att man inte ÄR kraftigt berusad o riktigt full innanför dessa väggar o framförallt inte i barnens närvaro.
Janne har accepterat detta o tycker att det är ett sunt o förståeligt beslut.

P.S Janne dricker alkohol i små mängder. Vi har även ett barskåp o bjuder gärna andra på en droppe när vi har besök.
Men därtill att vara aspackad eller full bland barnen är en annan sak. Jag vill inte vara otrygg i mitt eget hem o skall inte behöva acceptera det heller.

Jag kan umgås på fester o hos andra när andra dricker alkohol men jag väljer att gå om drickandet blir till supande o stämningen förändras från rolig till jobbig. Själv är jag nykterist av den enkla anledningen att jag har starka mediciner samt att jag vill kunna ha kontroll D.S

En annan positiv förändring är att jag till 50% nu pratar i telefon när det ringer. Än ringer jag inte gärna själv men nu kan jag svara o prata i telefon i 5 fall av 10.

Vi pratade oxå om realistiska förhoppningar.
Jag har varit sjuk i så många år o jag kan inte förvänta mig att bli helt återställd men jag HOPPAS innerligt att jag någonstans på vägen skall nå målet där dagarna kan flyta på utan alla dessa småhinder som gör en vanlig vardag till ett snårigt tanketräsk som suger ut all energi.
Ingen vardag passerar enkelt o min dröm är att jag skall hitta en ny vardag där de enklaste vardagstingen får lov att vara enkla…

Jag har lång väg kvar o förmodligen många års terapi. Sedan måste jag arbeta på detta varje dag livet ut - precis som en tillfrisknande missbrukare.

Men nu ser jag att höstens svåra kris var ett tecken på förbättring o jag är på väg, på väg..

DAGENS CITAT

Vad passar bättre än att avsluta med SINNESROBÖNEN:

” Herre, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
o förstånd att inse skillnaden. “

Category: Blogginlägg
Etiketter: