Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 31 juli 2009

—- Måndag 27 juli 2009 —-

Nu börjar min ryggvärk väcka mig flera gånger på natten o vara ett stort hinder under dagen. Att man inte har samma bekvämligheter här som hemma gör att det märks tydligare på min kropp än andras.
Det är väldigt irriterande att kroppen skall strida mot själen i detta läget.
Jag trivs så bra häruppe o min dröm är att jag skall flytta hit när barnen är äldre o själva har större förutsättningar att välja själv vart de vill bo.
Husen här är mycket billigare än i Skåne o man får mycket hus för pengarna.
Jag kan andas häruppe o jag känner mig tryggare o mer harmonisk här än hemma.
Janne älskar oxå Dalarna o är en inbiten Dalmas men han tycker inte om vintrarna häruppe då snön ställer till med mycket extra arbete o svårigheter.

Dock saknar vårt semesterboende här de bekvämligheter o redskap som jag behöver för att orka med värk, hushåll o vardag.

Stugan i Örtjärn är inte så stor. Den saknar ju dusch, toalett o riktiga sängar vilket känns snabbare på min kropp än de andras.
Men jag älskar att bo där, på samma sätt som Edgar o Linnea gjorde en gång.
Jag önskar bara att min kropp gjorde detsamma *suck*.

Samtidigt som min kropp längtar hem så känner jag mig inte alls redo mentalt att komma hem till Skåne.
Det är motvilligt man åker hem till Åstorp igen o möter vardagen där.

Jonathan sade:

- ” Mamma, om du inte hade träffat Janne hade vi aldrig fått uppleva detta o ha en stuga i Dalarna.. “

O det är så sant. Janne har förutom kärleken o tryggheten oxå gett oss ett andra hem o en möjlighet till semester ifrån Skåne när tillfället ges.

Dagens morgonfiske gav ingenting trots att Janne såg att det fanns fisk. Denna morgonen fiskade han dock på andra sidan Örtjärnsvägen i Svarttjärn.
Denna morgonen kunde han ta med sig Pysen ut i skogen.
Pysen fick syn på en stor Skogshare o satte efter den i full fart. Efter 10 meter vände han tillbaka eftersom Janne kallade honom åter.

Det blev en flera timmars lång bilresa idag för att utforska skogarna lite.
Vi lämnade Dalarna o tog oss en vända ut i Värmland.
Vi började med att köra till Hörken för att besöka Hörkens kyrka där jag o Janne gifte oss.
Vi ville visa Albin kyrkan o han har tjatat om att få komma dit o titta.
Som bonus upptäckte vi att kyrkan var öppen för allmänheten mellan 9 - 18 under sommaren.
Detta innebar att vi kunde ta oss en titt inne i kyrkan o minnas vår fina bröllopsdag.
Jag tog mig oxå tid att skriva i deras gästbok o fotografera lite.

Den kyrkan är den vackraste som jag någonsin sett o ligger helt underbart.
O det var där jag blev fru till världens bästa man

Vi körde sedan mot Gillersklack o vidare mot Kloten.

Strax före Kloten fick Janne syn på en vacker älgko.
Han utbrast:

- ” Har de satt en uppstoppad älgko vid vägen eller? “

Vi backade tillbaka o då såg Janne att kon viftade på öronen.
Hela familjen fick se älgkon men vi hann inte ta ett foto på henne innan hon försvann in i skogen.

Vi har bilat så mycket i skogarna o inte sett några älgar alls. Först efter en lång tur ut i Värmland stötte vi på en vacker älgko
o vi hade så när på gett upp hoppet om att få se dem.
Mitt över vår stuga på andra sidan Örtjärnsvägen finns det gott om älgspår o älgspillning o det sägs att det går en älgko där på andra sidan men vi har
inte fått se henne.

Vi körde sedan vidare genom den ena vackra byn efter den andra, genom Björsjön o Snöån.
Mellan byarna sträckte sig kilometerlånga kurviga skogsvägar omgärdade av vacker natur.

Efter flera mil kom vi till Ludvika där vi köpte mat på MaC Donald´s drive-in för att sedan fortsätta på småvägar o skogsvägar hem till Örtjärn.
Vi stannade till på utsiktsplatsen Halvars i Ludvika där man har en fantastisk utsikt över Ludvika, Västman o ön Sollen. Det ligger högt o på en
mycket vacker plats med vackra hus i geniunt Dalastuk.

Skogarna är fantastiska här uppe o inte alls som hemma i Skåne.
Gärdsgårdsstaket är mycket vanligt, likaså timmerhus i olika former o färger, gäststugor på tomterna o röda hus med vita knutar.
Det är svårt att förklara Dalarnas skönhet för människor som aldrig varit i Dalarna men har man en gång varit här är det svårt att hålla sig borta.

I år känns inte myggen lika besvärliga som många gånger förr men visst är vi mygg - o knottbitna hela högen o vid vår stuga som ligger 3 km från Grängesbergs centrum trivs myggorna utmärkt.
Nere vid sjöarna o vattenhålen försöker de få folk alldeles skogstokiga av att surra dem i öronen o sticka dem överallt. Dock vinner de sällan över
Örtjärnsfolket.
Men från där till att bli van vid myggornas närhet är nästintill omöjligt även för Dalkullor o Dalmasar.

Category: Blogginlägg
Etiketter: