Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 28 augusti 2009

Jag mår inte det bästa o har pga inflammationen inte fungerat mycket vid datorn..
Måste skriva lite i taget o sedan kopiera o klistra in när jag skrivit tillräckligt för att bli nöjd för ett dagsinlägg.
Men inflammationen hindrar mig från att göra mycket o jag kör mest på Viljestyrka o MÅSTEN.

HUR KAN DET BLI SÅ?
Funderar lite över livet o hur livet har blivit.

När jag var barn o tonåring var jag enormt social o trivdes inte i ensamhet. Jag älskade att vara med människor o vänner, spela innebandy, hålla på med hästar o festa.
Vara i centrum, spela teater, sjunga solo o dansa. Jag hade bara ett fåtal riktigt nära vänner men hade många vänner som jag umgicks med.

Nu är jag rädd för att bli dömd o iakttagen, rädd för att inte bli omtyckt o älskad, rädd för att ta initiativ o starta samtal.
Rädd för att vara fel på alla sätt o vis. Rädd för att GÖRA fel. Rädd för att människor inte skall se mig som jag är utan som jag varit i tonåren.

Detta är social fobi - När det dåliga självförtroendet blir så dåligt att det hindrar mig från allt i livet o sätter vardagliga käppar i hjulet.

Men hur kunde det bli så?
Hur kunde livet skada mig så ofattbart?
Är det för att jag varit med om så många traumatiska händelser
att min rädsla för människor skall skydda mig?

Är det för att jag tillät min fd man att ” fängsla ” mig både mentalt o fysiskt?

Är det för att jag tillät min vilsna, skadade tonårssjäl att missköta skolan?

Är det ett straff jag fått tilldelat mig nu när jag lyckats fly från min fd man,
lyckats få fyra fantastiska söner o en underbar man som älskar HELA mig o HELA min familj?

Den sociala fobin var som allra värst under mitt förra äktenskap o flera år innan jag fick min värkproblematik.

Men jag som vara så social… Hur kunde det då bli så här?
Hur kan det vara så att jag måste kämpa med blod, svett o tårar för att kunna återgå till ett mer socialt liv?
Hur kan det vara så att jag måste ta mig igenom ångestmoln VARJE dag?

Det räcker inte med viljestyrka. Det krävs så mycket mer.

Hur kunde livet bli så? Vad har jag gjort för fel?

Jag saknar det. Saknar vänner att umgås med. Tjejträffar o gemensamma promenader.
Jag saknar tryggheten när jag är ute bland människor o jag vill inte vara rädd.
Men ni som VET o FÖRSTÅR - vet oxå att det inte handlar om bara viljestyrka.
Det handlar om så mycket mer.

FÖDELSEDAG
I onsdags fyllde jag 33 år. Jag uppvaktades av min góa familj med frukost på sängen, sång o presenter.
Jag fick två fina tröjor o en startmotor till moppen. *ler* UNDERBART

Startmotorn var en toppenpresent eftersom den definitivt är ångestbefriande. Jag behöver inte längre vara rädd
för att inte lyckas kicka igång min moppe bland folk utan kan bara trycka på knappen o SLIPPA all onödig ångest.

Jag fick över hundra gratulationer på Facebook vilket verkligen gjorde mig rörd o förvånad.
Med posten fick jag ett rim i ett brev undertecknat NÅGON…
Det visade sig vara min underbara vän Mikael Linusson *ler brett*
o jag fick ett nallebud i posten från Marianne o Lasse.

På körövningen under kvällen fick jag en present av Tina, Ronja o Nataniel.
Jag fick antirynkkräm vilket är det bästa sättet att motverka kortisonsalvornas förtidiga hudåldrande.
De har ett ämne som hjälper huden att återfuktas o förhindra åldrande.
Som ni säkert vet så är kortison INTE bra för huden men är det enda sättet som jag kan hålla bukt på mina eksem på händer o ögonlock.
Kortison förtunnar huden o gör den svag o mycket känslig. Antirynkkräm slåss mot dessa biverkningar o hjälper till att återfukta huden.

Under kvällen var jag på gospelövning inför konserten den 13/9.
Janne o pojkarna följde med till Klippan o tillbringade kvällen på lekplatsen i Stadsparken.
De lekte o åt av matsäcken jag packat o sedan kom de o lyssnade på oss de sista 10 minuterna. *ler*

MAMMATORSDAG
Igår körde jag o Albin till Gobiten för att handla kakor. Därefter körde vi till Björnekulla Fabriksbod o köpte safter o sylt.

Efter inköpen körde vi till mamma eftersom jag visste att hon var ledig.
Vi tillbringade ett par timmar där innan jag körde hem o lastade av bilen.

Albin reagerade på MANDEL som fanns i mammas nybakade Biscotti o blev både snuvig, trött o fick obehagskänsla i munnen.
Som tur är blev allergin aldrig riktigt svår o jag kunde behandla honom med antihistaminer som hävde reaktionen.
Men nu skall vi undvika mandel helt.

När Andréas kom hem från skolan cyklade han hem till mamma o var där under hela eftermiddagen o kvällen.
Efter 19 gick jag, Janne, Albin, Gabriel o hundarna för att möta upp Andréas.
Mamma o Robin följde honom o hade även med sina hundar.
Vi möttes uppe vid Perslund o för första gången på alla år träffades våra hundar o det gick alldeles utmärkt :=)

Geo Caspian PANAMA
Igår sjösattes Geo Caspian på Landskronavarvet. Sjösättningen gick alldeles utmärkt o t om några minuter före schemat.
Bilder finns på Facebook.

http://hd.se/landskrona/2009/08/27/nytt-fartyg-paa-landskronavarvet/

Nu kan vi bara be o hoppas att en ny båtorder kommer in så att Janne kan behålla arbetet han brinner för.
Han älskar sitt arbete o är så duktig på det. Vi hoppas på alla sätt att Janne skall få behålla sitt arbete o att uppsägningen
återkallas. Men för att det skall göra det behövs det en ny arbetsorder.

DAGENS CITAT

” “I love my mother as the trees love water and sunshine - she helps me grow, prosper, and reach great height. “ Adabella Radici

Category: Blogginlägg
Etiketter: