Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 29 september 2009

30/9 - TIO ÅR AV SAKNAD

Minun kaipaus on ikuinen
Minun kaipaus on valtava
Mutta raukkatauteni ei ole haihtunut
Niin monta vuotta sinä annoit minulle
Raukkaudella ja lämmöllä
Sellainen rakkaus joka elää vielä tänään
Minun rakas mommi
Vaikka meillä on välimatkaa
Niin matka ei ole mikään
Kun sinun sydän lyö minun sydämmessä

Min saknad är omättlig
Min saknad är stor
Men min kärlek ej svalnat har.
I så många år du berikade mig
med kärlek o värme.
En sådan kärlek som lever vidare idag.
Min älskade mommi
Trots vårt avstånd, på skiljda platser
Finns inget avstånd när ditt hjärta
slår i mitt.

Älskad & saknad mor, svärmor, mormor & gammelmormor
Tyyne Liljankoski

KBT
Denna veckan var det tisdag istället för onsdag när det gäller KBT:n.

Vi pratade om hur veckan hade gått o vilka situationer som uppstått.
Det mesta vi pratade om handlade dock om hur jag inte litar på min egen förmåga o att jag är rädd för att människor skall klassa mig/se mig som en dålig mamma o fru o som en usel person bara för att jag är sjuk o inte arbetsför.
Min stora skräck är att andra skall se mig som en sämre människa, en svag människa, en parasit BARA FÖR att jag är sjuk.

Men jag vet att jag är en bra mamma, inte perfekt, men en bra mamma. Jag har dock svårt att lita på att andra ser det.

Vi pratade oxå lite om min arbetssituation o hur jag känner inför detta.

Det är så många gånger som jag gråter o undrar VARFÖR det måste drabba mig som VILL arbeta o varför jag skulle straffas med detta?

Jag har stark vilja men viljan har aldrig räckt till i mitt fall.
Kroppen sätter stopp o jag måste lära mig att acceptera det o se att jag INTE är svag o mindre värd bara för att jag inte klarar det jag vill.

Min terapeut har samma “plan” o funderingar som jag.
Att jag skall ha fortsatt sjukbidrag på heltid MEN att det skall finnas en plats för mig att gå till NÄR min kropp kan.
En plats dit jag kan gå för att mätta mitt behov av att vara UTE i samhället o känna mig delaktig.

Men en plats där jag inte är TVUNGEN att gå för att klara av att försörja min familj, en plats dit jag INTE måste inställa mig o där jag kan lämna när kroppen säger ifrån. En plats där ingen är beroende av mig för att stället skall fungera utan istället ser mig som en extra pysselbit o tillgång när jag vill o kan - utan press, stress o ekonomiska hinder.

Terapeuten sade några kloka ord.
Hon sade att jag förmodligen är en bättre mamma med sjukbidrag heltid än om jag vore en mamma som TROTS alla mina sjukdomar gick ut för att arbeta när kroppen INTE klarar den extra påfrestningen.
Hade jag arbetat hade det naturligtvis tagit onödig kraft ifrån mig o det hade snarare sänkt mig än hjälpt mig.
Detta i sin tur hade påverkat barnen, mannen o mig själv negativt.

Jag måste lära mig se att JAG ÄR VIKTIG O VÄRDEFULL även om jag inte är arbetsför o frisk.
Jag måste lära mig se att jag inte är en sämre mamma o människa bara för att jag är sjuk - men det är så svårt…

Nästa vecka har vi möte tillsammans med min husläkare o min handläggare på FK. Vi skall träffas på min husläkarmottagning o diskutera rehabilitering, förmåga o framtidsutsikter. Min terapeut skall självklart närvara o troligtvis kommer Janne att följa med som stöd.

Men oron inför mötet är en enorm energislukare som penetrerar drömmarna o hämmar sömncykeln o hungerkänslorna…

VÄRKVÄXEL
Kroppen har gått på ” värkväxel ” hela dagen idag så jag har fått se över terrängen ordentligt o har fått ta det lugnt med sysslor o promenader.

DAGENS CITAT

” “In pain and sorrow lies truth.”

Category: Blogginlägg
Etiketter: