Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 14 november 2009

” Vår 14-åriga kille blev i onsdags misshandlad utanför Björnekullaskolans busshållplats av två ynglingar vid 15.30 tiden.Han blev attackerad med vad som tros vara pepparspray o blev sedan fasthållen, skallad, sparkad o knäad i ansiktet.Han hjälptes tillbaka till skolan för omplåstring av skolsköterskan av vittnen till misshandeln. Han fördes senare av mig till Helsingborgslasarett med smärtor i käken o svullnad i ansiktet samt ett brustet ögonbryn som behövde sys. Polisen mötte upp för att ta emot anmälan o Gärningsmännen är nu polisanmälda. ” Ur bloggen

Jag vet hur det är… *suck*

Den incidenten som hände mig o min dåvarande pojkvän o sambo en valborgsmässoafton 1992 har gett mig spår som följer mig än idag.
Jag var bara 16 år o Peter var 19 år när vi förföljdes o sparkades ner av okända män som enligt sitt vittnesmål bara kände för att slåss.
Vi var det 3:e misshandelsoffret den kvällen av samma gäng o vi kom lindrigast undan..

Det blev rättegång. Peter vittnade för vår sak o alla gärningsmännen ( 4 st ) blev dömda till fängelse.
Men än idag fattas en bit av mig som togs den kvällen. Skrapsåren i ansiktet läkte på några dagar men skadan invärtes läktes aldrig helt.

När jag är ute bland folk vänder jag mig ofta om för att ha uppsikt på vem o vad som rör sig bakom mig o jag är alltid otrygg i folksamlingar o framförallt där det finns män.

Jag hoppas o ber att min grabb är starkare än mig, att han inte låter ynglingarna vinna genom att ta en bit av honom som går förlorat.
Jag skall göra allt i min makt för att han skall få tryggheten igen att våga vara ute ensam o för att han skall våga gå tillbaka till skolan.

Jag skall oxå kämpa för att han skall fortsätta våga välja den goda sidan o fortsätta TRO på den goda sidan.
Jag vill inte att denna händelsen skall få honom att tro att han måste bli våldsam för att ta sig fram i livet.

Jag vet vad det innebär o jag hoppas att ynglingarna blir dömda så att min son vinner ett slag mot dem utan våld.

Tänk så fel allt kan gå..

Min son har under alla år varit en osäker kille som velat passa in o vi har förespråkat, tjatat o predikat om hur viktigt det är att stå utanför grupptrycket o välja sin miljö med omsorg.
När han väl fallit ur känslan att han måste vara med i grupp o när han äntligen funnit kompisar som vågat säga emot o ignorerat personer som inte är bra för dem - så händer detta…

Min son är inget helgon. Han är en tonåring som slarvar med läxorna, som är uppkäftig mot sina föräldrar o ibland även mot lärare.
Han pratar alldeles för mycket på lektionerna, kan vara stökig o ha ” myror i rumpan “. Han är lång, grov o kan verka tuff på utsidan.
Min son är inget helgon men han skolkar inte, han varken röker eller dricker o han har ALDRIG använt sig av våld o ALDRIG misshandlat en annan levande varelse.

Det är inte konstigt alls att man väljer grupptrycket många gånger då det krävs oerhört mycket mod o styrka att sätta ner foten o ignorera människor som inte är bra för ens liv.

En av dessa ynglingar som misshandlade vår 14-åring är även polisanmäld för en annan incident med en elev på skolan o det har funnits en oro bland ungdomarna under en tid här sedan den incidenten hände.

Det är viktigt att situationer som denna sprids i media för att vi skall kunna inse problematiken o förbättra allt förebyggande arbete mot våldet i samhället.
Det är lika viktigt bland föräldrar, skolor, verksamheter o på arbetsplatser runt om i våra kommuner.

Vi kan inte fortsätta blunda för våldet som ökar o blir allt allvarligare. Vi skall inte låta samhället blunda för detta heller.
Att våldet ökar är ingen nyhet men om ingen ser eller får reda på att dessa incidenter händer så förblindas vi av den verklighetsmur vi tror oss se där våldet kanske inte är så farligt ändå - just där vi bor..

Ännu på fredagskvällen fanns ingen nyhet om misshandeln i den lokala tidningen men ryktet om misshandeln har spridits överallt inom kommunen o folk undrar OM det har hänt, VAD som har hänt o VAR..

Vi kan inte se lätt på vad som händer i vårt samhälle.

Vad händer nästa gång?
Vilken annan elev blir utsatt utanför sin “trygga” skola?
Vilket annat barn blir utsatt vid sin egen sandlåda o lekplats?
Vem av våra äldre medborgare blir rånade o misshandlade en annan gång?

O alla har inte samma tur som jag o Peter o min son..

En skrämmande verklighet eller hur….

Category: Blogginlägg
Etiketter: