Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 13 februari 2010

För en tid sedan öppnade jag telefonen en morgon o hittade ett fint meddelande till mig från Jonathan.
Jag har sparat det o ser det varje gång jag öppnar telefonen.
Jag skrev några ord till honom på Facebook som han sedan svarade på. Här får ni en liten del av hans ord.

” hej mamma =D

tänkte att du behövde ett sånt meddelande, som du kan se varje dag för att få lite mer hopp & bli lite mer glad.
Eftersom allt du gjort för oss, allt du GÖR för oss varje jävla dag..
kan förstå hur ont du har & ändå gör du allt detta.
mamma, du är världens bästa mamma fast att vi har våra stunder då ” mamma & son ” bråkar.
men det gör man i alla familjer.
Jag är glad över att ha dig som min mamma. “

MINA UNDERBARA BARN
De är det finaste jag har - varje dag - o det gör att jag orkar vidare med värk o allt.
Jag älskar dem så oerhört mycket <3

Jag är lyckligt lottad med fyra härliga söner o en underbar make

DAGENS CITAT

” Om du älskar en människa så älskar du henne som hon är.”
Charles Peguy.

DAGENS FOTO
Detta är jag o Jonathan. Albin tog bilden idag före kalaset.

FÖRDOMAR OM VÅRA ORD O AVSIKTER
Med tanke på att en vän blivit “illa behandlad” med ord på ett forum så har jag lite jag vill skriva o berätta.

Jag är inte ensam om att använda forumen att ventilera mina dagliga känslor, strider, glädjeämnen o sorger.
Många av oss som lider av kroniska värksjukdomar, ångestneuroser o andra sjukdomar finner forumen som ett hjälpmedel
att nå ut med kunskap till andra i samhället samtidigt som man ventilerar ut det man känner o det man kämpar med.
Vi gör inte detta för att människor skall tycka synd om oss utan för att ventilera o för att visa andra i samma sits att de inte är ensamma
i sina strider. Vi gör det oxå för att själv kunna hantera o bearbeta vår vardag o för att på något sätt öka förståelsen o kunskapen i samhället.

Vi möter ständigt människor som tycker att vi gnäller, att vi bara vill ha uppmärksamhet o att vi söker efter folk som skall tycka synd om oss.
Vi möter ständigt trångsynta människor som skall vara “macho” o säga åt oss att skärpa till oss, att vi skall sluta gnälla o se de saker som vi är tacksamma för.
Vi möter ständigt människor som TROR att vi som lider o ventilerar i negativa o påfrestande situationer inte har förmågan att vara
tacksamma för de gåvor som livet gett oss.
Dessa trångsynta energislukare till människor kommer alltid att finnas runt hörnan.

Självklart har även vi människor o gåvor i livet som vi är tacksamma för. Självklart hittar vi dagliga saker som gör att
vi finner kraft i vår situation o som ger oss ork att fortsätta. Vi är inga gnälliga o bittra människor som ser mörkt på allt o alla
som kommer i vår väg.

Jag mötte nyligen en sådan människa på Facebook som skulle kommentera att han började bli sur på mig o att jag skulle skärpa till
mig o se de saker som jag HAR.

Amen hallå! Om han läste MER än mina korta statusrader o om han läste mina alster, såg mina foton eller mina kommentarer till mina medmänniskor
så hade han sett VEM jag är o inte dömt mig för några rader av ord i min dagliga kamp.
Den människan hade mage att kommentera när jag efter en svår kamp mot min sociala fobi varit på Friskis O Svettis o kämpat med att få
rörelserna att fungera. En påfrestande stund som gjorde mig ledsen.
Han hade då mage att kommentera att mitt gnäll bara var bitterhet o att jag var en hemsk människa som inte kunde se alla glädjeämnen
jag hade i livet att vara tacksam över.
Detta är människor som vi alltid kommer att möta i samhället, människor som han som varken vet eller vill veta vad vi lider av o hur det påverkar oss.
Detta är människor som vi alltid kommer att stöta på som tror att vi gör allt för att folk skall tycka synd om oss o att vi inte ser
de fina sakerna i livet.

En enda människa på Facebook bland hundratals som läser mina inlägg.
En människa bland de tiotalet människor som läser min blogg varje dag
o som finner det som en tröst o en gemenskap eftersom de oxå är drabbade.
En människa bland ett femtiotal som känner att jag ger uttryck för det som de oxå känner.
En energislukare o trångsynt människa - sådana som vi alltid kommer att möta.

Jag är inte ensam om att med orden ventilera min vardag, i krämpor, sorg, glädje o motgångar.
Det är vår rättighet o vårt sätt att stötta andra, sprida kunskap o förståelse o visa oss själva i skrivandets stund.

Vi är inga otacksamma parasiter som bara söker uppmärksamhet o som ser bittert på livets alla gåvor.
Men tyvärr får både jag o mina vänner ibland en känga av en okunnig människa som inte ser hela berget utan bara toppen.

Category: Blogginlägg
Etiketter: