VÄRK
De sista dagarna som inneburit sol o blå himmel med upp till 5 plusgrader
o sedan kalla kvällar med minusgrader på nätterna har gett mig fullständig katastrofal värk.
Jag har “ojjat” mig hela nätterna o smärtan har fått mig att vända mig i plågor o gråta flera gånger.
Friskis o svettis gick inte bra igår o jag fick sluta efter halva passet. Känner att jag egentligen inte skulle gått dit överhuvudtaget men men..
Ja, det är bara att STÅ ut o ta 1 timme i taget o hoppas att vädret snart stabiliserar sig. Men den som inbillar sig att det är lätt har mycket att lära. Inte ens efter 7 år med svår o daglig värk står man härdad..
MOPEDKÖRNING O DISCO
Även idag har det blivit lite moppekörning till barnens förtjusning.
Gabriel var på disco på Matrutan ( Haganässkolan ) mellan 17.30 - 19.30 o när jag hämtade honom så lämnade jag Andréas på senare discot. Han skall hämtas 22.00.
Jonathan o Markus var hemma en stund efter skolan men efter middagen gick de ut.
Jonathan skall sova hos Markus hela helgen.
DAGENS CITAT
” Om du tror att du vet allt är du dåligt underrättad. “
Kina
NOVELL SKRIVEN 2007
Känslan bakom sjukdomen
” Denna plattform som jag hamnat på roterar ständigt på samma nivå.
Trots att jag har letat och krupit på mina knän för att hitta en punkt som kan få den att rotera vidare istället för att låsa mig på denna plats står jag ännu kvar, med viss bitterhet.
Hur kan denna spegelbild fylla mig med sådan avsky av det jag möter i blickfånget.
Denna kropp som en gång var vältränad och användes driftigt i toppfemman för att försvara vårt innebandylag i serien.
Detta ansikte som tidigare ständigt bar på ett leende och där ögonen fortfarande tindrade ständigt.
Hur kan denna spegelbild fylla mig med sådan avsky av det jag möter idag..
Att ens nämna sjukdomen jag bär ger mig skuldkänslor och får mig att skämmas. Denna sjukdom som knappast syns och som får folk att tvivla på faktum.
Från den dag man insjuknar får man slå sig fram för att ens bli trodd, accepterad och förstådd.
Man får slå sig fram trots att man knappt har styrkan att hantera smärtan man bär på.
Att gå och inhandla nya kläder blir genast en mer komplicerad shopping. Det skall ju inte bara vara snyggt utan man skall kunna hantera kläderna mot huden och bära skorna på fötterna utan att vika sig av smärta.
Att planera det minsta är som att utelämna sig för det faktum att smärtan kan slå till och vända planeringen till ett smärtsamt måste.
När jag viker mig av smärta och tårarna flödar känner jag mig syndig, för min sjukdom är inte livshotande. Den är kronisk men tar inte mitt liv.
Det finns andra där ute som lider värre än jag, så var är min rätt att känna sorg?
Var är min rätt att känna bitterhet och vemod?
Mina ögon ser ett monster som förtvinar och förvandlas till en stor lerklump, apatisk och tom.
Mina ögon ser ett ansikte som inte längre ständigt kan le, där smärtan smeker som ett täcke, där ögonen ofta vidrörs av tårar.
Som Fibromyalgiker måste jag kämpa för min överlevnad, kämpa för att ej bli bortglömd eller misstrodd.
Som Fibromyalgiker måste jag slåss för att höras och synas, måste stå på mig för att bli respekterad och accepterad.
Hur kan ens någon älska mig när jag inte annat kan än avsky monstret framför spegeln. “
DAGENS FOTO
Dagens bilder kommer ifrån onsdagens promenad på Klitter, Skälderviken.
I en annan ” Värklighet “
Moralkakor o Ordsnubbleri - Om Vardag, Värk & Värdefulla skatter
www.mammamita.se
Hjärtat!
I mina ögon och i mitt hjärta är du en hjälte, stark som få, och en fantastisk människa. Men jag förstår dina ord, verkligen.
Jag har det också oerhört svårt just nu, och växlingarna denna vinter är extrem. Den sliter liksom sönder oss på nåt sätt. Jag är stolt över dig, Mita. Du är utan tvekan en beundransvärd vän, kvinna o mamma.
Love
Mia<3