Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 15 augusti 2010

DAGENS NYHET: DANMARK

” Fick stilettklack i ögat
Ett svartsjukeslagsmål mellan två tonårsflickor i Köpenhamn i natt slutade med att den ena fick en stilettklack i ögat.
Klacken satt ännu fast när flickan kördes till sjukhus. Hon befaras få varaktiga skador på ögat.

Köpenhamn.
Ett slagsmål mellan två tonårsflickor slutade med att den ena fick en åtta centimeter lång stilettklack i ögat.

Dramat ägde rum på Café Claudio i Hvidovre i Köpenhamn vid ettiden natten till söndagen.

— Klacken kördes så långt in att den satt fast. 19-åringen måste köras till sjukhus med skon i ögat, sade vaktchefen på Köpenhamnspolisen.”

Läs mer på:
http://hd.se/utrikes/2010/08/15/fick-stilettklack-i-ogat/

Bara tanken gör mig illamående & när jag ser det framför mig får jag kalla kårar längs ryggraden. Hua, vad otäckt & grymt

TURBULENTA KÄNSLOR
Helgen har gått bra
Janne kom hem i fredags morse precis som vanligt. Då visste vi inte hur allting skulle sluta då de sista dagarna bara innehållit oro för pengar, resor o annat.
Men tack vare en släkting kan vi klara oss denna första månad. Den 10:e får han sin första fulla månadslön o då får vi lägga in i budgeten en återbetalning till vår släkting så vi kommer rätt igen till jul. Så nu ser det ut att lösa sig på den biten iaf.

I fredags besiktigade Janne om MC:n o fick nu klartecken för 2 nya år. Han måste ha med sig MC:n upp för att ta sig mellan arbetet o lägenheten
i Norge.

Vi hade en hel lördag med ÖSREGN o åska då vi tittade på sista Wallanderfilmen - Vittnet, städade lägenheten o hade mys framför teven.

Denna helgen blev dock kortare än vanligt eftersom Janne var tvungen att köra upp. Han började sin resa strax före 16.30 idag o beräknas vara framme runt midnatt om allting går bra. För en stund sedan befann han sig strax nedan om Göteborg.

Det var planerat att Janne skulle vara i Norge ända till den 27 augusti denna gången pga vår ekonomiska situation men när han satt o beställde resor till
den helgen bröt jag fullständigt ihop o Janne ville ändra planerna.
Anledningen var att verkligheten kom ikapp mig. Självklart kan jag ta hand om mina barn, det är inte det som oroar mig. Det är bara det att tillfället
var illa valt.
De närmaste två veckorna har jag en mängd utmaningar framför mig som är ordentligt ångestväckande o som blir tuffa var för sig.

- Imorgon skall Albin börja inskolas på ny förskola där jag såklart skall vara med de första dagarna.
- På torsdag ringer läkarens om proverna som togs på Albin i juni.
- På lördag skall Andréas o Gabriel börja på ridskolan här i Landskrona.
- Nästa måndag börjar skolan för de andra 3 o då måste jag följa med o försöka dela mig på 3 första dagen *suck*
- Den 25:e skall jag till min terapeut ihop med min FK-handläggare för ett möte.
- o den 26:e, på min födelsedag, skall jag träffa en ny sjukgymnast här i Landskrona som jag aldrig träffat. Han arbetar på sjukgymnastcentrum här i stan.

Som ni kanske förstår så blir det MASSOR med nya människor, nya miljöer o platser o en extremt stor utmaning för mig som Social Fobiker.
Det är ingen tvekan om att jag klarar det - jag MÅSTE ju - men utmaningen kan bli extremt påfrestande för mig fysiskt såväl som psykiskt.

När jag satt här i fåtöljen o det närmade sig för Janne att åka så slog rädslan o ångesten till o jag kände mig väldigt utsatt o ensam i det här.
Janne fångade snabbt upp mig i sin famn, gav mig några tröstande ord o tillsammans beslutade vi att han skulle komma hem nästa helg.
En helgresa hamnar på mellan 600 - 800 kr T&R med alla bussaranknytningar o annat o vi kände att vi får snåla in på annat.
Janne sade oxå att det isåfall är bättre att stanna i Norge en annan helg när terminerna startat o rutinerna är igång om vi ser att pengarna tryter innan pengarna rullar som vanligt igen. Det kändes som en stor lättnad lade sig över mig men sedan följde skuldkänslorna *suck*

Men jag måste ibland ” leda om ” stigarna för att orka med alla utmaningar, min kropp o själ o HELA mig själv så att jag inte glömmer bort MIG
när jag fungerar som stark o duktig mamma. Det är lätt hänt att jag kör på o fungerar perfekt utan att känna efter o då famlar jag tillslut o kan falla hårt.
Det vore mer förödande för oss alla.

Jag älskar min man för att han är så förstående, kärleksfull o omtänksam o för att han verkligen ger av sig själv till oss alla.
Vi är ett bra team, han o jag, o där den ena famlar står den andra stark.

DAGENS FOTO
Finaste barnen i universum <3

DAGENS CITAT

” Det finns stora män som får andra att känna sig små,
men den verkligt store mannen är den som får var och en att känna sig som stor. “ G.K. Chesterton

Category: Blogginlägg
Etiketter: