Mitt i Livets Skiftningar

Posted By Mita on 29 september 2010

DAGENS NYHET: INRIKES

Fortsätter efter tisdagens artikel o kommentar om “kamphundarna” med denna artikel från hd.se samt egna ord.

” Hundattacker beror mer på ägaren
Även om det nu finns 15 gånger fler kamphundar i landet än för tio år sedan så har de polisanmälda hundattackerna knappt fördubblats under samma tid.

Stockholm.
Även om det i dag finns 15 gånger fler kamphundar i landet än för tio år sedan så har de polisanmälda hundattackerna knappt fördubblats under samma period.

— Problemet är mer relaterat till ägaren än till rasen, fastslår Göte Karlström vid Stockholmspolisens hundenhet.

2001 fanns 252 hundar av rasen amstaff i Sverige, i dag är siffran närmare 4 000. Hundrasen är en av de 13 som tidigare i år förbjöds i Danmark.”

Artikeln finner ni här:
http://hd.se/inrikes/2010/09/28/hundattacker-beror-mer-pa-agaren/

Den här debatten är hetare än någonsin sedan Danmark beslöt att förbjuda 13 olika hundraser tidigare i år.

Min syster har Amstaff sedan några år tillbaka o de är underbara <3
Barnens kusin, Jennica, som tillfälligt är nere i Skåne med sin Amstaff skall intervjuas för tidningen om just dessa hundar.

Definitivt är det så att det snarare är hundägarens fel än hundens. Dessa hundar skall inte handhas av vem som helst. Dessa hundar är fantastiska djur i rätt händer, enligt min mening.
Jag tycker inte man skall lägga skulden på dessa hundar utan snarare isåfall på deras ägare. En obligatorisk kurs eller handledning borde vara en positiv sak
att sätta in vid ägarintresse av dessa raser istället för att förbjuda raserna.
Det är viktigt att se till att ägarna får del av viktig kunskap kring rasernas instinktiva o ärfliga egenskaper samt hundskötsel, omvårdnad o lydnad.
Med rätt redskap kan hunden få ett bra liv med bra hundägare o då tror jag att dessa attacker minskar.

Antalet hundar i sig har oxå ökat markant de sista åren. Väldigt många är idag hundägare, då hundar blir alltmer populära o älskade.

Nu till annan HUNDNYHET - en positiv sådan

” Polishund från Helsingborg tog SM-brons

HELSINGBORG.
Svenska mästerskapen för polishundar och hundförare avgjordes förra helgen i Göteborg.
Helsingborgspolisens Susanna Sunila tog hem brons i spårhundsklassen tillsammans med sin Qurare Bosco.

Paret tävlade i SM för tredje gången och har innan årets tävling slutat på fjärde och åttonde plats.

Kollegan Åsa Lindström tog hem en sjunde plats med sin Flindts Dixon.

Helsingborgspolisen har totalt 18 hundförare. I spårhundsklassen tävlade totalt 21 par från hela Sverige. “

Artikeln finner ni här:
http://hd.se/helsingborg/2010/09/28/polishund-fran-helsingborg-tog-sm/

FÖRÄLDRAMÖTE
Igår var det dags för föräldramöte på skolan för Gabriels klass. De är bara Gabriel o en kille till som är svenskar så många föräldrar valde att inte komma
eftersom de behöver tolk.
Vi var föräldrar till 3 barn där bara ( 4 st ) så mötet avklarades snabbt på ca 30 minuter. Vi fick information om ämnena som de läser o hur deras läxor ser ut.
Gabriels lärare, Anita, är verkligen supersnäll, omtänksam o engagerad o det betyder mycket.

Här i Landskrona börjar de läsa engelska nu i fyran men Gabriel har redan läst det ett år så det känns bra för honom att vara med på det o t om lite före.
Han trivs bra i klassen o det är framförallt två stycken som han umgås med där, Jousef o Tobias.
De får oxå besök av en Åstorpsbo, Jan, som har hand om schackfyran även här i staden.

I Åstorp fanns det flest svenskar i klasserna o det fanns många klasser där det bara fanns enstaka invandrare i. Nu får mina barn uppleva lite hur det känns
att komma in ensam som svensk. De får möta den andra sidan vilket kan vara väldigt nyttigt för dem.
Andréas är ensam svensk i sin klass o Gabriel är en av två. De äldre klasserna har fler svenskar i sina klasser men oftast kommer invandrarna hit som
lågstadieelever eftersom de kanske inte gått i skolan innan eller kan bra svenska.
Jonathan delar klass med hälften svenskar o hälften invandrare o det går alldeles utmärkt.

Jag är imponerad av deras arbete att ta hand om många nationaliteter samtidigt o hur bra de kan arbeta med elevernas individuella inlärningsstatus trots
att det skiljer mycket mellan eleverna många gånger.
Gabriel får mycket individuellt stöd eftersom han inte nådde målen för åk 3 o har en del inlärningssvårigheter pga avsaknaden av automatiserad läsning.

Klimatet bland eleverna här är hårdare än i Åstorp där skolorna var mycket mindre o det var färre elever. Det gäller att som elev hävda sig, stå emot o anpassa
sig efter det hårda klimatet.
Jonathan har bara detta läsåret kvar innan gymnasiet o även om han inte känner sig riktigt trygg i skolan så gör han stora framsteg
betygmässigt. Hade han gått kvar i Åstorp hade han inte fått VG+ på sina uppgifter o skolan hade inte fungerat lika bra som här, vilket är positivt.
Detta året måste han läsa upp ämnena så att han åtminstone får G i alla ämnen o han känner att han har möjlighet att göra det här.
Lärarna är på hans sida o vill hjälpa honom att prestera bra. Han känner att han får stöd o förståelse av lärarna vilket han saknade i Åstorp.

När Andréas skall börja åk 7 nästa år kommer jag att söka plats till honom på annan skola men Landskrona är inte särskilt givmilda med att placera barnen efter valen pga det stora
antalet elever i staden, men jag skall åtminstone försöka.
Albin skall oxå börja skolan nästa år o då skall jag försöka få in honom på skolan som finns intill hans förskola.

FEL START PÅ ONSDAGEN
Idag är det onsdag o det är KBT i Ängelholm som gäller på förmiddagen. Eftersom Jonathan inte börjar dagen förrän 12.30 tänkte han följa med o fika
med vår underbara vän, Mange, under tiden på sjukhusets cafeteria.
Vi var så glada att vi skulle få träffa honom idag men när vi sätter oss i bilen förvandlades glädjen till irritation o besvikelse. Bilen startade inte.
Batteriet var heldött *suck*

Jag har batteriladdare hemma o en skarvsladd så jag o Jonathan har med Janne i telefonen kopplat in oss i tvättstugan o försöker nu ladda bilbatteriet.
Om det fungerar vet jag inte o sedan visste inte Janne om man behövde hälla i vatten i batteriet o den biten kan vi inte kolla ensamma. Antingen får jag ringa hem
någon som kan kolla upp det till mig eller så får vi hoppas att det håller till Janne kommer hem om 9 dagar *suck*
Vi kör ju inte längre så mycket med bilen här i Landskrona o det kan ju ha en bidragande faktor till att batteriet sugs ur ganska snabbt. Larmet tar ju oxå
en del ström.

LÄTTVÄCKT ÅNGEST
Jag har en tuff period nu. Det beror säkert delvis på min nyuppfattade “rädsla” av att känna mig naken utan övervikt samt den tunga bördan jag har varje dag
nu när Janne är i Norge. Värken har ökat i intensitet nu sedan hösten öppnade portarna o så har jag ju mina fyra barn, 2 hundar, 2 katter o hushållet att
ta hand om. Det blir en hel del sömnlösa nätter pga värken men oxå pga en ökat lättväckt ångest. Min nattmedicin fungerar inte vidare just där eftersom jag
inte har stark medicinering utan bara en hjälpmedicinering.
Så visst är det en tuff period men så är livet o det är bara att försöka hantera den så gott man kan.

RÖRELSEHINDRAD & FRUSTRERAD
Jag har ju oxå en frustrerande känsla i kroppen. Morgonjympan är en viktig del i mitt liv eftersom de många årens sjukdom o inaktivitet lett till att
min vänstersida börjar förlora både känsel, styrka o rörlighet. Jag behöver få igång blodcirkulationen o styrkan samt få förbättrad rörlighet trots smärtan.
Morgonjympan är en lindring form av aktivitet o där jag själv kan ställa in intensiteten o kraften i övningarna beroende på hur kroppen mår o hur mina muskler
klarar det under aktuellt pass.
Morgonjympan har sedan en bieffekt eftersom jag under dagen sedan har ÖKAD smärta i kroppen o får svårare att sova.

Det är frustrerande att arbeta med en kropp som inte vill som jag vill eller som klarar av det som hjärnan klarar av. Framförallt handlar det om min vänstersida
o mina begränsningar gällande armrörelser, handstyrka, balans o koordination. Det känns som man släpar på sin ena kroppshalva o den känslan kan vara
ordentligt betungande ibland.
Tidigare gick jag hos en sjukgymnast men jag känner att jag INTE klarar av den intimiteten som krävs för behandling. Massage o den kroppskontakt som jag måste
ha för att ha en effektiv o skön behandling är just nu som ett HOT mot mig då jag känner otrygghet vid den sortens kontakt. Med tanke på den “nya” rädslan jag
känner sedan övervikten börjat försvinna så skulle det skapa mer spänningar o oro istället för en rehabiliterande behandling.

Detta är inte bara gnäll utan bara ord för hur det ÄR JUST NU o det känner vi alla av som kroniskt värksjuka eller rörelsehindrade. Alla drabbas vi av sådana
här perioder o vi måste ta oss igenom dem.
Vi får dock lov att känna oss ledsna, frustrerade o nedstämda emellanåt - annars vore vi ju inte kännande o levande människor, eller hur?

DAGENS FOTO
Vår bil samt från vår trappuppgång.

DAGENS CITAT

” Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom.
Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd.”
Tredje Moseboken 19:33-34.

Category: Blogginlägg
Etiketter: