Mitt i Livets Skiftningar

Moralkakor o Ordsnubbleri - Om Vardag, Värk & Värdefulla skatter

Trivs inte alls :(

Posted By Mita on 31 juli 2011

zidor-i-blomhavSÖNDAG
Under dagen blev det Wii-spel med minstingen. Både jag, Jonathan & Janne tog oss an Super Mario Bros med Albin.

Det blev Albins favoritmat till middag - panerad flundra, potatis, dillsås & fisksås *mums*

Jag försökte packa lite till i tomma resväskor & backar & sedan tog Janne bilen till Biltema för att köpa nya rör så han kan byta ut bromsrören.
Han fick oxå ta en tur till Pelle i Saxtorp för att hämta hem rörtången.

Vädret var varmt, kvalmigt med åska hängande i luften vilket gav mig huvudvärk.. igen.

Just nu känns allting så tungt. Hela familjen är inte samlad, vi bor i en flyttkartong & värken vägrar ge upp :(
Jag vill bara härifrån, komma ner på bottenvåningen & vill gömma mig från värken & ha hela familjen samlad *suck*

MAMMA-ORO
Jag vet inte om det beror på att jag är ovan, att Gabriel är mörkrädd & mammig eller för att jag hatar att inte ha kontroll som min oro är så jobbig.
Det handlar ju förståss om lägret. Att de skall vara borta en hel vecka flera mil hemifrån & att det är något nytt för oss alla.
Att jag sedan inte har kontroll är något jag kämpat med i många år. Avsaknaden av kontroll ger mig daglig ångest & har gjort i många år.
Nu när jag sitter här hemma har jag ingen kontroll alls över vad som händer & sker. Jag kan inte vara där & se dem glädjas eller trösta dem om de är ledsna.
Jag kan inte se dem uppleva nya saker & jag kan inte “vakta” dem när de badar ( de är inte simkunniga ).
Jag kan inte hålla Gabbe i handen när han är rädd för mörkret & jag kan inte höra de prata om allt roligt de är med om.

Jag känner mig tom utan dem & avsaknaden av kontroll skrämmer mig. Jag är så rädd för att de inte har roligt, rädd för att de skall känna sig otrygga & vilja hem. Rädd för att inte vara nära & rädd för att upplevelsen inte blir som de förväntat sig.

jag-zidor-1

Dock måste jag starkt påpeka att jag har allt förtroende för scoutledarna & jag vet att de engagerar sig i “sina” barn & att de gör allt de kan för alla barnen. Jag litar på dem & känner mig trygg i ledarna men jag avskyr att inte själv ha kontroll & att vara där OM de behöver mig.
Jag litar på ledarnas omdöme & jag vet att de skulle ringa hem om de bedömde att det var nödvändigt.

Jag längtar till tisdag då jag får träffa barnen & prata med dem. Jag längtar efter att FÅ VETA att allting fungerar bra & att de har roligt :) Först då tror
jag att jag kan andas ut & få det lite lättare de sista dagarna.

Att älska någon så innerligt kan göra ont :(

ZIDOR
Jisses, idag har jag bara stirrat på valpen flera gånger. Han är stor som en björn - ja, nästan iaf *skratt*
Han har vuxit enormt & har blivit väldigt långhårig. Han har rakt stående öron & har bytat många valpatänder.
Han är snart lika hög som Pysen & är otroligt muskulös för att vara valp. Han är bara 5,5 månad & han ÄR stor.

Idag var jag tvungen att duscha av honom & tvätta honom noga efter Dalarnaresan. Han är som en grävling vid vatten, jord & sand & var lerig på alla udda, konstiga ställen.*skratt*

KVÄLLSPROMENAD
Under kvällen gick Jonathan iväg till en kompis & vi andra tre tog ut hundarna en runda. På vägen lekte Albin att det fanns olika faror & hinder som man skulle klara sig förbi på olika sätt. Vi såg nog ganska roliga ut :D

DAGENS PLUS
Dagens plus är att Albin haft ett gott humör hela dagen. Det verkar som han kommit ifatt lite igen med sömn & kroppsvila :)

DAGENS MINUS
Dagens minus är att jag saknar mina andra grabbar *suck*

DAGENS FOTO
Idag blir det bilder på mig & vår lille älskade Zidor <3 Bilderna är tagna i Dalarna.
Zidor har en förkärlek för buskar & högt gräs *skratt* & kommer ofta ut med ett blad eller ett grässtrå hängande i mungipan ;)

zidor-i-framsatet

DAGENS VISDOM

” Det finns en anledning att backspegeln är så liten och vindrutan är så stor, dit du är på väg är mycket viktigare än där du har varit. “

Dela med dig?

Comments

Leave a Reply

Please note: Comment moderation is currently enabled so there will be a delay between when you post your comment and when it shows up. Patience is a virtue; there is no need to re-submit your comment.