När man har en stor familj med barn som är friska och där alla mår bra och är glada så tycker man att man borde vara lycklig. Jag vill vara lycklig, vill kunna säga att jag är det men att säga de orden vore lögn. Jag har alltid haft ganska starka tendenser för depression och när jag var yngre så gick jag i terapi i flera år för att få bort självmordstankar som jag hade. Idag så mår jag betydligt bättre och skulle aldrig vilja lämna livet för jag vet att jag behöver ta hand om mina älskade barn. Men jag mår fortfarande inte bra och känner inte den där livsglädjen som jag skulle önska.

Min man har varit väldigt orolig över det här det sista och hittade Glädjelyckan åt mig. Det är tydligen en mottagning som är specialiserad just på terapi och samtal för att återfinna livsglädje. Kan det bli mer passande? Knappast. Jag ringde faktiskt till de på Glädjelyckan och pratade med dem och förklarade hur jag kände och de bokade in mig för ett samtal direkt.

Är glad över möjligheten och jag vill ju må bra och jag vet att det skulle göra mycket för lyckan i hela familjen om bara jag mådde bra också. Så jag ska verkligen försöka att lyssna på det som terapeuten på Glädjelyckan säger och försöka att ta till mig det och applicera det på mitt eget liv och mina egna tankar och känslor.